Ålderskris??
Jag sitter här och försöker skriva på mitt PM till C-uppsatsen. Det ska vara inne på måndag och jag har fortfarande en bra bit kvar att vandra. Ska jag vara ärlig så får jag snart panik på skiten. Det skulle vara så lätt att bara ge upp nu och skita i allt, samtidigt som det känns att har jag kommit så här långt kan jag stå ut i några veckor till, tills terminen är slut och jag får mitt examensbevis. Jag sover dåligt om nätterna, förmodligen för att PM-et ligger och gnager i bakgrunden hela tiden. Hjärnan arbetar på högvarv med att grubbla kring skolan... kring flytten, kring jobb, kring mitt liv och så vidare, och så vidare. Det kanske egentligen är så att jag har en ålderskris.
Jag läste i en artikel i PS! om ålderskriser, och jag måste säga att symtomen stämmer ganska bra in på mig. Enligt den här artikeln då så har man en ålderskris om:
1. Man har sömnproblem
2. Man känner ångest och har svårt att slappna av
3. Man grupplar och ältar
4. Man jämför sig med andra
Artikeln fortsätter också med att beskriva lite mer ingående på 20-, 30-, 40- och 50-årskriser. I mitt fall skulle det väl då vara en 30-årskris som ligger och lurar. Den här ålderskrisen handlar mest om att skaffa barn. Men också om att man kanske måste gå från student till arbetslivet och ska allra helst också skapa sig en position på jobbet.
Usch måste jag säga... här har jag gått med inställningen att jag är ganska tillfreds med att bli gammal, och så läser man sånna där saker i tidningen. Nu behöver det ju inte vara så i mitt fall, men det stämmer ju ganska bra in måste jag säga.
Men det är mycket på G nu, och det klart det påverkar mig i alla möjliga riktningar. Skolan är ju snart slut, det är definitivt klart att vi ska flytta till Skåneland, vilket innebär att tryggheten man känner här, kommer att ryckas upp med rötterna för att förhoppningsvis planteras någon annanstans. Jobbsituationen är ju något som kommer att förändras också... boendet... vi vill helst ha ett hus, men det kanske blir svårt att få lån, eftersom att jag inte har någon inkomst i dagsläget. Usch... är bara neggo känner jag.. men man måste vara det ibland också... får väl kalla det för ålderskris då, om det så skulle vara...som tur är finns Timbuktu inte allt för långt bort som kan trösta mig med "det löser sig". Och det är så sant som det är sjunget!