Ålderskris??
Jag sitter här och försöker skriva på mitt PM till C-uppsatsen. Det ska vara inne på måndag och jag har fortfarande en bra bit kvar att vandra. Ska jag vara ärlig så får jag snart panik på skiten. Det skulle vara så lätt att bara ge upp nu och skita i allt, samtidigt som det känns att har jag kommit så här långt kan jag stå ut i några veckor till, tills terminen är slut och jag får mitt examensbevis. Jag sover dåligt om nätterna, förmodligen för att PM-et ligger och gnager i bakgrunden hela tiden. Hjärnan arbetar på högvarv med att grubbla kring skolan... kring flytten, kring jobb, kring mitt liv och så vidare, och så vidare. Det kanske egentligen är så att jag har en ålderskris.
Jag läste i en artikel i PS! om ålderskriser, och jag måste säga att symtomen stämmer ganska bra in på mig. Enligt den här artikeln då så har man en ålderskris om:
1. Man har sömnproblem
2. Man känner ångest och har svårt att slappna av
3. Man grupplar och ältar
4. Man jämför sig med andra
Artikeln fortsätter också med att beskriva lite mer ingående på 20-, 30-, 40- och 50-årskriser. I mitt fall skulle det väl då vara en 30-årskris som ligger och lurar. Den här ålderskrisen handlar mest om att skaffa barn. Men också om att man kanske måste gå från student till arbetslivet och ska allra helst också skapa sig en position på jobbet.
Usch måste jag säga... här har jag gått med inställningen att jag är ganska tillfreds med att bli gammal, och så läser man sånna där saker i tidningen. Nu behöver det ju inte vara så i mitt fall, men det stämmer ju ganska bra in måste jag säga.
Men det är mycket på G nu, och det klart det påverkar mig i alla möjliga riktningar. Skolan är ju snart slut, det är definitivt klart att vi ska flytta till Skåneland, vilket innebär att tryggheten man känner här, kommer att ryckas upp med rötterna för att förhoppningsvis planteras någon annanstans. Jobbsituationen är ju något som kommer att förändras också... boendet... vi vill helst ha ett hus, men det kanske blir svårt att få lån, eftersom att jag inte har någon inkomst i dagsläget. Usch... är bara neggo känner jag.. men man måste vara det ibland också... får väl kalla det för ålderskris då, om det så skulle vara...som tur är finns Timbuktu inte allt för långt bort som kan trösta mig med "det löser sig". Och det är så sant som det är sjunget!
Nu har en del hänt här...
Nu har en del hänt här i mitt liv...
Jag och Johan var nere på en blixtvisit i Skövde för några veckor sedan. Hälsade i princip bara på föräldrarna och syster min. Var ju tvungen att åka hem till mamma, efter att inte ha träffat dem sedan mitten på oktober. Så det var väldigt trevligt.. trots det faktum att jag var tvungen att plugga som en galning på kvällen vi var där. Menmen... så är det ibland.
Det är ju en del i skolan nu som sagt.. C-uppsatsen har mer eller mindre startat... håller på att göra en del förarbete till den just nu... Fan vad jobbigt det är emellanåt alltså. Menmen... jag hoppas det går bra ändå.
I onsdags var det höjdpunkten för Manne. Hennes högsta önskan skulle äntligen få gå i uppfyllelse, och det tack vare mig och Johan. Hon skulle äntligen få se HIM och Ville Valo. Vi åkte härifrån Eskilstuna efter fyra någon gång. Gissa vem som fick köra?? Jodå.. undertecknad. Kom precis i rusningstiden... Jättekul att köra i Stockholm... i rusningstid... eller inte. Jag vet ju varför jag undvikit det i all evighet i alla fall. Men vi hittade fram till slut och hittade till och med en parkeringsplats på samma gata. Det hör ju inte till vanligheten.
Vi fick stå och vänta i nästan två timmar på att bli insläppta. Det blev rätt kallt mot slutet, men man blev varm när vi väl blev insläppta. Hängde in jackorna i garderoben och köpte en t-shirt. Sedan var det bara att gå in och vänta på huvudnumret i stora salen. Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad... de spelade min favvo, wicked games, som låt nummer två. Efter den låten var det lite väl varmt för min del, så jag tog mig ut till baren och svepte ramlösa en stund innan jag gick in igen. Manne hade i alla fall en hellyckad kväll, och det var ju huvudsaken.
Vi var rätt hungriga när det väl var slut... så det fick bli donken i södertälje... klockan ett på natten. Det har nog inte vart så gott med mat på väldigt länge.. och maten i sig var inte ens särskillt god, så det säger en del. Var hemma vid halv tre på natten, och det var väldigt skönt att lägga sig i sängen må jag säga.. :)
Idag fick vi ett besked som förändrar vårt liv, jag och Johan. Inom en mycket snar framtid är vi inte sörmlänningar längre, utan då blir vi skåningar... Ska bli skoj. Hoppas vi bosätter oss i Lund, för det verkar vara en stad jag verkligen gillar. Så mysig att knalla omkring i och så. Så jag hoppas att vi får lite besök där nere sen också.. alltid trevligt med folk som hälsar på. :)