paakkunainen

Då har man kommit in i vardagen här hemma igen. Skolan har börjat igen, med råge, och de är på mig som sjutton från jobbet, smo att jag ska jobba. Det är en annalkande C-uppsats på gång i skolan. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om måste jag erkänna, även om jag fick ett par idéer i tisdags då olika kommunfolk var på skolan och informerade om idéer. Ska maila chefen för vuxenförvaltningen här i stan och höra om han kan hjälpa mig med någon person jag kan kontakta i det här fallet. Det ger sig nog det med antar jag. Det lär ju finnas att göra i skolan i alla fall.

Nu är man 27 år också. Fast det har jag ju varit mer eller mindre sedan december, så det känns helt okej ändå. Har fått en del klagomål om att jag är så svår att köpa presenter till, för jag önskar mig aldrig något speciellt. Men jag tycker ju inte att jag behöver något speciellt ju... har inte plats för en massa onödigt ju... inte än i vart fall. Vem vet hur det ser ut senare i år.
Som det ser ut just nu har jag fortfarande en hel del att packa upp från min flytt, men det finns olika anledningar till att detta inte är så intressant för tillfället. För det första finns ingen tid om man ser till hur mycket det är att göra med allt annat..  för det andra finns det inte mycket plats att packa upp grejor på, och för det tredje vet man ju aldrig hur länge vi bor kvar här. Känns som att vi är på väg härifrån.. men vi får se... får väl svar snart antar jag.

Apperopå ingenting så händer det ju grejor här uppe i Eskilstuna i alla fall. I söndags var det någon som prejade garageporten till polishuset och sedan satte eld på bilen, med sig själv i... Igår var det drogpåverkade förare i farten. Det blev polisjakt, både till bil och till fots. Det var precis utanför där jag bor dessutom, så jag såg hela förloppet... springförloppet i alla fall. Snubben övermannades precis utanför grinden till vår innergård.... och där skulle jag in ett par minuter senare. För jag hade ju vart och handlat ju. :) Menmen.. härligt att se att poliserna är effektiva emellanåt också.

Nähä.. nu ska jag forsätta se på de svenska grabbarna i handbolls-em. Oavgjort mot Tyskland idag och de är vidare till semifinal.. Så långt har sverige inte kommit i ett mästerskap på många år nu. Så det vore roligt om de klarade det.

Hemresan från Tokyo var rent ut sagt... intressant. Det började någon dag innan med att jag fick ett mail där det stod att mitt flyg var inställt... men att jag var inbokad på ett annat hem. Två timmar senare än vad jag skulle åkt i vanliga fall. Jippie... verkligen. Det innebar att jag då skulle ha 1 h och 20 minuter på mig i London för att byta flyg. Ser man till hur det var när vi åkte till Tokyo, skulle 1 timme och 20 minuter vara i minsta laget. Menmen...

Först och främst skulle vi ta oss från vårt lyxhotell till ett annat Hilton, vid flygplatsen. Vi tog den billiga turen dit... med buss. Det jobbiga var bara att vi var tvungna att åka till flygplatsen, visa upp passen och baggage, och SEN vidare till Hilton Narita. Måste säga att jag blev fruktansvärt besviken över Narita jämfört med Tokyo bay. Menmen... så kan det vara. Vi åt en underbar middag i alla fall, med dessertbuffé... och ja.. man var fruktansvärt mätt efteråt. *hehe*

Dagen för hemresa var lika med tidig uppgång. Johans plan skulle ju trots allt gå i tid, så det var lika bra att åka till flygplatsen då jag med. Men vi skulle tydligen inte åka från samma terminal ens... Det började superbra för min del. Röntgenapparaten visade på två stora metallföremål i min väska. Så gissa vad.. Anja fick öppna sin stora resväska, och leta reda på svärden... som låg längst ner i väskan ungefär.

Dåså... då har man äntligen lite ro att skriva lite blogg igen. Nu befinner vi oss på Hilton vid Disneyland och Disney sea. Känns som värsta lyxhotellet, både om man jämför med min lilla lägenhet jag hade förut, men också om man jämför med standarden på hotellen man vart med Johan på i Sverige... Men det är bara trevligt... Lite lyx måste man unna sig emellanåt också. :)

Vi var i Kyoto i några dagar i förra veckan... det blev inte riktigt som jag planerat det... men det var trevligt ändå måste jag säga... trots att vi nog gick flera mil varje dag. :) Vi fick åka ett höghastighetståg, shinkansen, dit, och när man satt ner i det kändes det ungefär som x2000... inget speciellt alltså. Men då det är runt 51 mil till Kyoto från Tokyo, förstår man att det går ganska fort när man åker dit på 2½ timme. När vi väl kom dit började vår promenad mot hotellet där vi skulle bo... Det såg inte sååå långt ut på kartan jag skrivit ut för att hitta... men där misstog man sig ganska rejält. Det tog nog 2 timmar att gå från stationen... men då var det inkluderat ett matstopp också i och för sig... men ändå. Var lite längre än vad jag trodde. Den kvällen blev det inte så mycket mer gjort än att promenera i parken vid det gamla kejserliga palatset. Man kände sig rätt död sen när vi väl skulle sova på kvällen där.
Det var en tidig morgon dagen efter... det var tänkt att vi skulle göra en geisha och samuraj-makeover, men det blev inget med det. I stället vandrade vi omkring i ett område med hur mycket tempel som helst och en jättebuddha. Det fanns en grymt stor begravningsplats där i krokarna också. Det blev en del promenerande där också...
Sista dagen hade vi bestämt att vi skulle gå och se ett gyllene tempel som "bara" låg 3 kvarter bort från där vi bodde. Men nu är det ju inga svenska kvarter vi pratar om direkt, utan avståndet var ganska stort. Men vi tog oss dit tillslut, fick några bra bilder på det skinande templet, när solen var framme, och när vi skulle gå därifrån, gick solen i moln och det blev jättegrått. Då tog vi en taxi till ett område bakom stationen och gick och kikade på japans högsta träpagod. Efter detta tog vi tåget hem igen. Denna gång fanns det dock inga platser kvar, så vi fick åka stående. DÅ kände man att tåget gick väldigt fort vill jag lova. Men det gick an det också. Fick lite fina bilder på Fuji-berget när vi susade förbi det också. Alltid trevligt.

När vi käkat och kommit tillbaka till weekly mansion, var det bara att börja packa väskan. Det var ju mindre skoj må jag säga... hade ju liiiite mer grejor nu än när jag kom till japan för dryga 2 månader sedan. Men vi fick med allt i alla fall, men det blir till att köpa en ny väska innan vi åker hem... Men det ger sig nog det med. :)
På söndagen var det bara att knata ner till Shin-Urayasu forum och lämna tillbaka min lilla blå mobil som jag lånat. Det var rätt jobbigt att ta sig den korta biten dit. Väl där bad vi personal att ringa taxi åt oss.... och det var väl värt de pengarna att åka till Hilton. Men det är så ovant allting... det bugas och bockas och hälsas och öppnas dörrar överallt... det är man ju inte van vid hemifrån direkt. Men jag klagar inte. :)

Igår vart vi på Disney Sea. Vi åkte en hel del grejor och det var nästan så man fick samla ihop magen efter vissa grejor. Speciellt efter en grej... tower of terror hette den... där fick man sig verkligen en stor överraskning. Trodde det var en spöktur där man går i ett skumt hus och blir skrämd. Nejdå... vi blev placerade i en hiss och skulle spänna fast oss ordentligt med ett säkerhetsbälte. Sedan började turen... först åkte vi bakåt och då tänkte man att jaja... det är väl någon form av berg och dalbana det här då... men icke. Sedan bar det av uppåt... sen helt plötsligt släpps spärrarna, och vi bara flyger neråt (ungefär som fritt fall). Då märkte jag att mitt bälte inte satt riktigt åtspänt... för jag flög i min stol... vid en etapp hann jag i alla fall dra åt bältet lite till och tur var det, för proceduren upprepade sig en gång till. Det var lite läskigt.. speciellt när man inte alls förväntade sig något sådant, men vi överlevde i alla fall, som tur var. :)

Idag fick Johan äntligen sin efterlängtade leksak, och vi införskaffade en liten leksak till mig också. Så nu är man en ipod rikare då. =D Trevligt, trevligt.

Nu är det andra dagen på 2008... Det har hänt en del sedan innan jag skrev mitt korta inlägg igår. Den 27:e december mötte jag Johan på flygplatsen. Tog bussen dit från ett hotell i närheten. Blev lite skraj när vi kommit till flygplatsen, eftersom det stod värsta polisstyrkan eller något liknande innan bussen fick köra in. De skulle kolla pass och baggage. Jag hade inte mitt pass med mig och tänkte, shit... nu är jag ju kokt.. nu får jag inte komma in på området. Men jag kunde visa mitt körkort som tur var, eftersom att jag inte skulle resa ut ur landet just nu. Letade reda på var ankomsthallen var och såg att Johans plan vart tidigt, så han hade redan landat. Han fick syn på mig ganska snart och kom fram till mig. Var väldigt trevligt att återse honom efter två månader måste jag säga. =D
Vi åkte in till Urayasu och fick hjälp med incheckningen av vår kontaktman här i Japan. Han bjöd även med Johan på en nyårsfest som skulle vara på kvällen.
Väl på festen var det presenter hit och dit och jag och Pethra skulle hålla "tal"... och då var Johan också uppsläpad på scenen. Jag började mitt tal med "Konnichiwa!" och det blev världens vrål... fortsatte med "watashi no namae wa Anja des!" och vrålet som vart högt innan, eskallerade till något man upplever på sportarenor i en stor final. Men det var underbart. Fick vara med om något coolt också... en japansk avslutningshälsning, där man klappar ett visst antal gånger. Vår svenska kontaktman här i Japan har bott här i fyra år sa han, och aldrig upplevt något sådant, så han tyckte att Johan hade världens flyt, som fick uppleva något sådant första dagen.

På fredagen var det sista dagen på praktiken. Den avslutades med en "mochi tsuki" på ett av boendena. Det är en slags nyårsceremoni, där man slår på ångkokt ris med en träklubba... sedan gör man någon skum maträtt av det hela. Väldigt roligt var det i alla fall.. Johan hade inget val utan var tvungen att slå riset... och då kunde ju inte jag vara sämre, utan jag frågade om jag fick prova jag med... coh det fick man ju såklart. :)

På lördagen gjorde vi stan, och på söndagen likaså... då gick vi även på bio. Såg National treasure 2, vilken inte haft premiär i sverige än... faktiskt väldigt bra film... men det finns nog risk för en tredje film också. Men jäklar vilka sköna biosäten de hade här... de var verkligen gjorda för att sitta några timmar i de stolarna.
Nyårsafton tillbringade vi på disneyland... knatade runt där, åkte lite.. inhandlade en ny mössa... blåste ju storm ute och det var svinkallt, så jag behövde något att värma öronen med... och då jag inhandlat en musse-halsduk förut, passade det ju ganska bra med en musse-mössa den här gången. :)
Efter disneyland var det party som gällde... vi tog oss till Pethras lägenhet och bjöds till bords, trots att vi var oanmälda, och förfestade lite. Sen drog vi ut, jag, Johan, Pethras son och hans flickvän... vi drog till stället i Roppongi där vi tillbringat juldagen, och snacka om att det var packat... en sardin har mer utrymme i sin burk än vad vi hade där per person. Träffade några svenskar i alla fall, och satt och snackade med dem. Skålade in det nya året med någon röd sörja som skulle vara champagne.. Gott var det inte i alla fall... men det slank ner naturligtvis... Vid två - tre blev vi utslängda allihopa, eftersom att det var för mycket folk där inne.. så då drog vi till nästa klubb... där det om möjligt var ännu mer folk. Det var inte det lättaste att ta sig fram till den bardisken i alla fall... menmen... det är ett minne för livet. Kom hem klockan sex på morgonen, helt slut. Tror inte jag vart ute och festat så länge någongång... men skoj var det.

Idag är det som sagt den 2:a januari... en del i nyårsfirandet här i Japan, och eftersom nyår är en så stor helg här, har naturligtvis Kejsaren öppet sin gård för allmänheten som får komma och se honom vinka till folket. Dit skulle vi naturligtvis jag och Johan. Tyckte det var rätt skönt på tåget, eftersom att det inte var så mycket folk. Det var desto mer folk som stod i kö att komma in på kejsargården. Kön började något kvarter ifrån där den öppna parken börjar... och sen ringlade den sig som en orm genom hela området. var tvungen att gå genom säkerhetskontroll, som bestod av: 1: genomsökning av väskan, 2: genomsökning med metallspade, 3: muddering för hand. Mer kontroller än när man ska flyga för tusan, men det är ju bra att det är hög säkerhet, när det faktiskt är en av landets viktigaste personer det är fråga om. Vi kom upp till gården till slut och kunde stå där med ett antal andra människor och vänta på kejsaren. vi passade på att ringmärka oss där i folkhopen också.. jag menar.. ska det va, ska det va ordentligt. ;) Så kom han äntligen ut och det vart ett otroligt vrål som bröt ut och en massa flaggviftningar. Sen pratade den gamle regenten och det vart tyst och lugnt... sen vinkade han och vrålet och flaggorna kom igång igen. Men nu har man sett honom då. :)

I morrn bär det av till Kyoto i några dagar... sedan är det dags att byta boende. Ska bli intressant att se hur väskan ser ut när man packar den på lördag kväll...